Krönika från Almedalen 2025: AI optimerar - men idrotten engagerar
Josefine van Ginhoven skriver en krönika från Almedalen 2025 där hon talar om AI och dess påverkan på idrotten, men också om ett motmedel till en alltmer optimerad värld.
Det är något särskilt med att kliva av färjan i Visby under Almedalsveckan. Luften är fylld av något mer än gotländsk sommarvärme – det är som om hela Sverige samlas i ett slags organiserat kaos av idéer, visioner och oväntade möten. Det här var mitt första besök i Almedalen, och även om jag hört många beskriva intensiteten, så gick det inte att riktigt förstå förrän jag var där.
Jag arbetar som konsult inom publikutveckling, med särskilt fokus på sportens värld. Det innebär att jag ständigt funderar över hur vi bygger relationer, lojalitet och närvaro – på arenor, i föreningar, i samhället. Därför var det extra intressant att se hur Almedalen samlar människor från helt olika håll: politik, näringsliv, civilsamhälle och forskning – men där ett ämne återkom gång på gång: AI.
I många av de seminarium som jag besökte diskuterades AI:s utveckling. Hur påverkar tekniken vår vardag, våra beslut, våra värderingar? Vad betyder AI för demokratin? För unga? För publiken? Många seminarier handlade om samverkan, ansvar och om att inte tappa det mänskliga i det tekniska.
Ett av de mest tankeväckande seminarierna jag deltog i arrangerades av Amazon på temat "AI – från assistent till agent". Där talade Piotr Zaleski från INGRID om hur framtidens AI-verktyg kommer att agera som våra personliga inköpsassistenter, rådgivare och beslutsstöd. Hans budskap var tydligt: de företag som vill överleva – och växa – i en AI-driven framtid måste antingen erbjuda en helt unik produkt eller leverera en service i absolut världsklass. För när AI:n gör urvalen åt oss, kommer bara det bästa att filtreras fram.
Och just där, mitt bland alla tankar om automation och algoritmer, blev det tydligt för mig: det idrotten erbjuder är just det – något unikt. En upplevelse som inte går att replikera, förutse eller paketera digitalt. Den levande publiken, nerven i sista minuten, känslan av att vara en del av något större. Det är inte bara underhållning – det är gemenskap, passion och oförutsägbar dramatik. I en värld där AI kommer att vägleda våra val och ständigt optimera vår vardag, blir det mänskligt kaotiska ännu mer värdefullt. Sportens värld är full av just det – oförutsägbarhet, känslor och ögonblick som inte går att spola tillbaka eller återskapa. Det är något algoritmen inte kan förutse – men som människan längtar efter.
Jag åker hem från Visby med huvudet fullt av nya perspektiv – men framför allt med en bekräftelse: idrotten har framtiden för sig, så länge vi fortsätter att vårda det som gör den oersättlig. Den är inte bara relevant i en AI-tid – den är ett motmedel. Ett mänskligt svar på en allt mer optimerad värld.
Trevlig sommar!
Josefine van Ginhoven
Konsult inom publikrekrytering, Rättighetsbyrån